Jag fick förmånen att skriva öppningsmeddelandet till detta medlemsutskick. Martina Israelsson heter jag och är nyinvald ledamot i LSVETs styrelse. Hösten är här med alla vackra färger, kalla men vackra höstdagar är att vänta nu innan vintern tar sitt grepp om Sverige. Lite skrämmande att se att butikerna i stan redan börjat med sin julskyltning, jag har ju förhoppningen om att det fortfarande är sommar. Jag vet att första advent bara är en månad bort och att det bara är att acceptera att mörkret kryper på, värmeljusen står framme och snön är snart här. Men jag är inte bitter över det, snö är toppen att styrketräna hunden i.

Eftersom jag är ny i styrelsen och de flesta av er redan fått möjligheten att lära känna mina styrelsekollegor i förra medlemsutskicket tänkte jag berätta lite om mig själv. Jag har nyligen fyllt 25 och kommer ursprungligen från Helsingborg och har mina rötter djupt inom hästsporten. Jag gick på hästgymnasiet Bollerup, i Tomelilla och trillade där in på rehab på Helsingborgs djursjukhus. Efter det var jag fast. Inte visste jag då att Birgit (Biggan som jobbar där) var sjukgymnast, det var bara en ren lyckoträff att jag sökte rätt utbildning när jag valde just sjukgymnast utbildningen i Luleå. Efter gymnasiet jobbade jag världen över i olika proffsstall, med inriktning mot allt från islandshästar, hoppning till körning.

Jag tog min kandidatexamen i sjukgymnastik sommaren 2010 vid Luleå Tekniska Universitet och trivdes som fisken i vattnet i de norrländska skogarna, klimatet och framför allt med all SNÖ. Jag bor i djupaste Småland, vilket komiskt nog har liknande natur, temperatur och snömängd som Luleå. Just nu jobbar jag deltid på djursjukhuset i Jönköping, resterande tid kommer att fyllas ut på vårdcentralen i Vaggeryd.

Under min tid som sjukgymnast student passade jag även på att gå de fyra kurserna inom akupunktur för hund och häst som tursamt nog erbjöds under min sista termin i Luleå. Lite tufft att studera 200% sista terminen med det var klart värt det. Genom kurserna har jag träffat många fantastiska människor som jag fortfarande har kontakt med och som jag kan vända mig till då jag har frågor om djursjukgymnastik. Till våren är det dags för akupunkturkurserna att dra igång igen och jag rekommenderar er varmt att gå dessa om ni inte redan gjort det. Jag har även gått OMT hund kursen som också den arrangerats av Luleå Tekniska Universitet.

Min fritid består just nu av sektionsarbete, skogspromenader med min underbara men lätt asociala rottweiler tik Mira. Hon är tre och ett halvt år, vild och galen. Hon har fått ställa upp mycket som försökskanin senaste åren. Hon har fått prova på akupunktur, el-akupunktur, kinesiotejpning, bobathbolls övningar m.m. fast hon verkar tycka att det är ganska så roligt. Det är alltid bra att ha någon att prova på innan man applicerar nya tekniker på sina patienter.

Här nedan i detta utskick får ni läsa dels om årets sjukgymnastdagar och hur den årliga VEPRA konferensen förflöt, en liten inblick i Swevet-dagarna som anordnades i oktober och vad som mer är på gång att hända för sektionen och vår yrkeskategori. Hoppas att ni tycker det är trevlig läsning!

//Martina Israelsson

Sjukgymnastdagarna 2011

Så är då sjukgymnastdagarna avklarade för denna gång. Temat var i år "Inspiration Uppdatering Fördjupning". De stora plenar föreläsningarna var välbesökta och uppskattade trots att ingen av dem handlade om sjukgymnastik inom veterinärmedicin! Kan undra när vi får vara med om det?

Vår sektion valde i år att bjuda in Helen Loor, veterinär och en av de som hand lägger våra ansökningar för Godkännande som sjukgymnast inom djurens hälso-och sjukvård på Jordbruksverket. Jordbruksverket är tillsyndsmyndighet för all personal som arbetar inom djursjukvården precis som Socialstyrelsen är det för de som arbetar inom humanvården.

Helen berättade hur man går tillväga för att ansöka om godkännande. Vad som gäller när man är godkänd och vad som händer 1:e januari 2012 då övergångsreglerna för oss som ansöker slutar att gälla. Efter det så kan man alltså inte söka godkännande med övergångsreglerna utan det kommer att krävas att man gått den planerade utbildningen för sjukgymnaster inom veterinärmedicin. Utbildningsförslaget har varit ute på remiss och man arbetar nu med att gå igenom remissvaren. Vi väntar med spänning på beslutet!

Med denna bakgrund så uppmanade Helen alla som har möjlighet att skicka in sina ansökningar innan siste december. Har man frågor eller undringar så är det bara att ta kontakt med Helen så hjälper hon er!

Vi hade i år en ambition att locka lite fler deltagare än tidigare år och bla så lottade vi därför ut en heldags föreläsning som vi arrangerade i Täby 15-16 oktober. Grattis till dig som vann. Hoppas att du var nöjd med din dag. Vår ambition lyckades och vi kunde räkna in drygt 50 intresserade sjukgymnaster! Jättekul!

Vi hade även en ambition att få vara med och arrangera en utbildningsdag på fredagen men tyvärr blev det inte så i år. Hoppas att vi kan få till det om två år i stället.

Vi ses då!

Hälsningar Lena Rafsten

Fredagen den 16e september i år var det dags att bege sig till VEPRAs årliga konferens, denna gång belägen utanför Warszawa, Polen. Årets konferens skulle bearbeta rehabilitering vid olika former av ryggmärgsskador. Tidigt på morgonen tog jag tåget till flygplatsen för att komma ner i tid. Väl framme i Warszawa blev jag uppmött på flygplatsen av ett gäng glada polacker, efter en stunds väntan anlände två svenska sjukgymnaster till (Cajsa E och Ann E). Resan mot hotell och konferenscentret började. Vår chaufför hade inte varit i Warszawa tidigare, men efter bara lite extra sightseeing än planerat vi kom fram välbehållna, något chockade av vad vi fått se längs vägen. Väl framme på hotellet välkomnades vi av VEPRAs ordförande, några av dess grundare och de ansvariga för konventet. Eftermiddagen ägnades åt spännande och öppna konversationer med deltagare från världen över, även professor Daryl L Millis deltog kring bordet. Under kvällens lopp trillade det in fler deltagare från världen över, tillsammans var vi över 100 personer från 20 olika länder. Alla med olika yrken inom medicin, blandannat läkare, veterinärer, djursjukvårdare och sjukgymnaster. Kvällen avslutades med en välkomst barbecue. Konferensen började på lördagen med spännande föreläsningar från bland annat en spansk veterinär som fångade allas intressen genom att beskriva mekaniken bakom olika typer av ryggmärgsskador och hur vi genom att känna igen symtomen ska kunna lokalisera skadan till olika nivåer i ryggmärgen. Trots det seriösa med föreläsningarna var stämningen lättsam, öppen och vänskaplig. Pauserna användes som mingel bland visningar av rehabiliterings material från bl.a. huvudsponsorn Kruuse och Purina. Lördagen avslutades med en trerätters middag och dans, förväntningarna på denna middag hade varit stor då det på inbjudan stått "gala-middag" men när dansgolvet fylldes och människor från 20 olika länder bröt ut i sång och dans till YMCA kunde man andas ut på riktigt. Sista dagen ägnades åt föreläsningar med Daryl Millis och en polsk humanläkare som turades om att föreläsa under dagen. Daryl talade om hur viktig rehabiliteringen, och för oss i Sverige sjukgymnastens, roll inom rehabilitering vid ryggmärgsskador är. Den polska läkaren använde sin tid åt att berätta om hur man kan använda verktyg från humanrehabiliteringen inom veterinärmedicinen. På vägen hem slog jag följe med två svenska sjukgymnaster (Biggan och Marie B) och två danska veterinärer, diskussionerna var trevliga och vi bjöds in på konferenser i Danmark till hösten. Det känns verkligen som man knutit många kontakter som man kan ha god nytta av i framtiden. Vägen hem från flygplatsen minns jag inte mycket av, jag klev på tåget och somnade. Utmattad av helgens helt underbara atmosfär, informationsrika föreläsningar och djupa diskussioner.

// Martina Israelsson, Leg. sjukgymnast vid djursjukhuset i Jönköping.

En sammanfattning av kursen Rörelsestörning & hälta hos HUND – att tänka utanför ramarna

Den 16 oktober 2011 anordnade LSVET i samarbete med SWEVET en kurs i funktionell undersökning, rehabilitering och träning på hund. Föreläsare var Ole Frykman (Leg. Veterinär med specialisering inom kirurgi och ortopedi, specialistkompetens i hundens och kattens sjukdomar samt specialistkompetens i kirurgi) och Ola Rehn (Leg. Sjukgymnast, CSPT (Idrottsmedicinskt specialist certifiering av sektionen Idrottsmedicin inom LSR) samt Redcord instruktör Neurac I och II). Kursen var mycket eftertraktad och då kursdagen snabbt blev fullbokad så fattades beslutet att byta lokal för att fler skulle få plats. Trots detta var det ändå några som inte fick en av de 61 slutgiltiga platserna.

Ole inledde med att prata om biomekanik och om vad som är ett normalt rörelsemönster. Viktigt att ta med i beräkningen är den underliggande anatomin och det som är normalt för varje enskild individ. Han ledde därefter åhörarna vidare genom anatomi, fysiologi, neurologi och smärtfysiologi som är av vikt vid rehabilitering av en skada, t.ex. hur leder påverkas av immobilisering. Ole gick igenom vad olika rörelsestörningar har för underliggande orsaker samt hur man kan dela upp ett normalt steg till olika faser och lyfte fram var en störning i de olika faserna har sitt ursprung. Vidare diskuterades inflammation, dess effekt och funktion i kroppen samt huruvida i vilken utsträckning det är nödvändigt att använda antiinflammatorisk medicin. Även prevention och sekundära problem till en skada togs upp. Avslutningsvis pratade Ole om disksjukdomar och liknande som ger neurogen problematik från columna, dess orsaker och rehabilitering. Till exempel diskuterades nervmobilisering.

Ola började med att prata om Redcord och dess fördelar. Han pratade om den optimala träningsdosen där patienten varken blir över- eller undertränad och om hur viktigt det är att finna denna balans. Vidare pratade han om vikten i att ha bra stabilitet och om att man kan dela in musklerna i en pyramid i tre lager. I det nedersta lagret finns lokala stabilsatorer, i mitten globala stabilisatorer och överst globala rörelsemuskler. Vid utförande av rörelser ska kroppen, vid normal och optimal funktion, aktivera muskler från botten och uppåt i pyramiden. Detta ledde vidare från anatomi och biomekanik, mobilitet vs stabilitet till ryggsmärta och om hur smärta hämmar denna naturliga rekryteringsordning. Åhörarna fick sedan höra om hur stabiliseringsträning kan återställa denna ordning och om hur sådana övningar kan se ut. Ola pratade därefter om teorier till varför kroppen reagerar på det sättet och hur det kanske går till i hjärnan och nervsignalerna vid rehabilitering. Ola anser att man får bäst resultat vid stabiliseringsträning som är lätt att utföra styrkemässigt men mycket utmanande stabilitets- och koncentrationsmässigt. Han pratade vidare om funktionell träning och visade patientfall med både människor och hund.

//Jennie Häggkvist

En sammanfattning av kursen "Research inte practice" med föreläsaren Narelle Stubbs och Lars Roepstorff

Det var en strålande oktoberdag som ca 45 entusiastiska veterinärer och sjukgymnaster samlades för att lära sig mera om ffa hästens rygg. Narelle Stubbs – B.AppSc (PT); M.AnimSt (Animal PT), PhD candidate/submitted/Equine Back Pain, university of Queensland, Australia. F n research associate på McPhail Equine Performance Center, Michigan State University, USA, och Dr Lars Roepstorff – aktiv forskare inom hästens biomekanik, försökte att på en enda dag sammanfatta år av forskning & erfarenheter från kliniskt arbete med hästar. Särskild vikt lades vid ryggens biomekanik och hur vi praktiskt kan göra för att se och förstå hästens rörelse.

Narelle visade med sina forskningsresultat att morfologin i hästens rygg sällan ser ut som i skolböckerna, men att precis som på människan kan stora patologiska förändringar ge vid handen en "sund och frisk" häst, medans en annan individ kan ha mkt diskreta avvikelser i sin rygg, men ändå ha betydande funktionella problem. Det var mkt intressant att höra hur Narelle som själv har en bakgrund som humansjukgymnast, drog flera paralleller mellan funktion och biomekanik hos människa och häst. Vi är mer lika än vi tror. Hon visade också på flera exempel hur vi från marken kan få mkt goda resultat av stabiliseringsträning och stimulans av proprioceptionen.

Lars tog över fram på eftermiddagen och försökte knyta ihop Narelles fynd med sin egen forskning. Lars har under många år studerat det samspel som sker mellan häst och ryttare och hur dessa både kan förstärka och blockera varandra. Lars har tittat mycket på hur ryttaren belastar hästen, symmetri hos ryttaren, sadelns kontakt mot hästen och även betydelsen av vilket underlag vi rider och arbetar hästen på.

Det var en dag som inspirerade oss till att vidga vyerna i hur vi ser på och analyserar hästens rörelser och kompensatoriska mönster. Klockan 17.00 gick ögonen i kors och öronen var skrynkliga efter all ny information som nu ska katalogiseras och förankras i våra huvuden, men om vi nu sover på saken så tror vi att det kommer att finnas väldigt många hungriga kliniker ute i stallarna framöver.

Vid pennan

Johanna Wahlund och

Lena Weber

REFERENSGRUPPMÖTE PÅ JORDBRUKSVERKET

JÖNKÖPING 2011-09-15

Den 15 september träffades Pernilla och Cajsa i Jönköping för att representera oss sjukgymnaster i en referensgrupp på Jordbrukverket. JBV har tagit initiativ till denna grupp för att kunna bolla frågor, lösningar, problem i samband med den nya lagen om Djurens hälso-sjukvård. Totalt ingår 30 personer i gruppen och representerar alla yrkesgrupper/förbund som berörs av lagen. Denna grupp skall delas in i mindre grupper och som kallas till olika temamöten, förslaget var 4 temamöten/år och ett stormöte till om 1,5 år.

Vad som direkt blev tydligt är att detta är inte så enkelt som vi trodde! Det finns lika många vinklingar och åsikter som olika representanter. Vi (jag i alla fall...) har ju av naturliga skäl sett på lagen, godkännande, legitimation utifrån sjukgymnastens roll. Oj, vilken liten del det var i det hela. Det absolut största och mest överhängande är djursjukskötarnas roll. Deras övergångsregler för att få legitimation går ut 2014. Det som befarades var att Sverige står utan väldigt många djursjukskötare vid den tidpunkten. Åsikter som hördes var att " Ni (JBV) har startat ett tåg som nu är på väg rakt in i väggen", "Katastrof !" osv. Det var delvis mycket hårda ord mot JBV representanter. Till problemet hör då att JBV inte kan "åka och hämta folk och sätta dom i skolbänken" utan detta ansvar måste ligga på personerna själva. Djursjukskötarna skall för att få legitimation förutom visa praktiska moment också skriva en relativt omfattande tenta. Det 3:e året på deras utbildning som sedan leder till legitimation har startat första gången nu HT 2011. Så den första kullen som går ut med legitimation kommer till nästa sommar.

Efter att JBV, Helen Loor, gjort en presentation av lagen presenterade Lena Svendenius SLU, information om just den teoretiska examen för djursjukskötare.

Efter kaffepaus skulle vi delas in i grupper på 5-6 pers och på 20 min svara på frågor som "Vad vi upplever behov av" och "Vad vi kan bidra med". Detta blev väldigt svårt eftersom dels det är frågor som kräver eftertanke och dels att det fanns olika yrkesgrupper i varje grupp som hade helt olika invinklingar på ämnet. Återigen blev det tydligt att vi är en liten grupp som faktiskt fått det ganska "lätt" för oss. Så mycket större problem finns att lösa i hela denna karusell.

I sammanställningen kan man läsa att veterinärerna upplevde behov av:

- Diskussion om kvalitet kontra kvantitet ( gällde ffa djursjukskötare)

- Precisering av yrkesroller

- Reell/formell kompetens

- Kännedom om de olika yrkesgruppernas kompetens

- Diskussion praktiskt samarbete i vårdkedjan

Vad vi sjukgymnaster upplevde behov av (vad jag och Cajsa kom på på 20 min med vild diskussion runt omkring)

Vi kan bidra med:

Djursjukvårdare, hovslagare, tandläkare hade alla olika synpunkter och som ni redan förstått handlade nästan hela mötet om djursjukskötarna. Hur många kommer kunna examineras och hur många finns det behov av år 2014. Tydligen ser det värre ut på hästsidan då mycket av utbildningarna som finns riktar sig till smådjur. Problem också med att många av de gamla erfarna djursjukskötarna hellre väljer att sluta arbeta. Den erfarenheten och kompetensen de har vill man ju inte förlora.

Vi får se vad detta kommer att mynna ut i. Förhoppningsvis att de olika yrkeskategorierna kommer att få mer kunskap om varandra och att närma sig varandra vilket kan leda till ett ökat samarbete. Fortsättning följer när det första temamötet är avklarat.

Vid datorn

Pernilla Stenfeldt