Mätmetoder användbara vid rehabilitering av hästar med problem inom rörelsesystemet
Yvonne Liljebrink leg.sjukgymnast, Mia Pless Dr Med Vet Leg sjukgymnast, Anna Berg Dr Vet Med Veterinär
Sammanfattning
Syftet var att inventera de mätmetoder för problem hästar har inom rörelsesystemet, främst i förhållande till ICF domänerna kroppsfunktion/kroppsstruktur och aktiviteter/delaktighet, samt att undersöka om mätmetoderna hade beskrivningar som visade genomförande och om de testats vad gällande validitet och/eller reliabilitet. Ytterligare ett syfte var att undersöka om några mätmetoder inom humanmedicin kunde modifieras och användas för hästar med liknande problem.
Studien genomfördes i två steg. Första steget innebar två litteraturstudier och en telefonintervju. Artiklar med beskrivningar av mätmetoder för problem i rörelsesystemet för hästar och människor söktes i databaser. Användning och behov av mätmetoder för hästar undersöktes via telefonintervjuer med veterinärer och sjukgymnaster inom hästsjukvård och hästrehabilitering. Andra steget innebar en klinisk prövning i användbarhet av två reliabla mätmetoder från humanmedicin. Mätmetoderna modifierades för att kunna användas vid problem i rörelsesystemet hos hästar.
Resultatet i litteratursökningen visade att mätmetoder för hästars rörelsesystem framför allt var kopplade till tekniskt avancerad apparatur. Telefonintervjuerna visade att hältskalor användes i klinisk verksamhet och att fler reliabla mätmetoder för hästens rörelsesystem önskades. Ledmätning med goniometer och aktivitetsmätning med modifierad Patientspecifik funktionell skala prövades av tre försökspersoner varav goniometern uppfattades vara kliniskt användbar. Intra- och interbedömarreliabiltet av mätsäkerhet med goniometer genomfördes på tio hästar. Intra-bedömarreliabiliteten var mycket god till utmärkt men inter-bedömarreliabiliteten var endast mycket god på hästens framkota. Ytterligare studier behövs för att verifieras mätsäkerheten av den reella ledrörligheten.
Nyckelord: Reliabilitet, resultatredovisning, intervju, mätresultat, hästar.
__________________________________________________
Goniometry: is it a reliable tool to monitor passive joint range of motion in horses?
Y. LILJEBRINK and E. A. K. BERGH*
Delsbo HästRehab, Östansjö 107, SE- 820 60 Delsbo, *Dept. of Anatomy, Physiology and Biochemistry, Swedish University of Agricultural Sciences, SE- 75007, Uppsala, Sweden.
Keywords: goniometry; horse; reliability; range of motion; rehabilitation
Background: Simple objective assessment tools are essential to monitor the clinical efficacy of therapeutic interventions used in equine orthopaedics and rehabilitation. In human medicine, goniometry serves as a validated tool to quantify restrictions in joint range of motion (ROM) and recent studies have described its function in canine rehabilitation.
Aims: To examine two different goniometry techniques for the measurement of passive ROM of the fetlock, carpus and hock in standing and anaesthetised horses.
Materials and Methods: The study is composed of three parts; 1) the intra- and intertester reliability was examined in a group of ten horses, where each horse was assessed by five pairs of testers measuring ROM (flexion) with a universal goniometer, 2) the differences between two goniometry techniques were examined on 13 horses, each assessed by two testers (investigators either working in pairs with one tester holding the limb and the other measuring the joint angle, or working individually at the same time holding and measuring), 3) on additionally six horses, the differences between standing and anaesthetised horses where assessed by two testers with the same techniques as described above. The applied force while measuring was randomly registered by use of dynamometer. Non-parametric tests (Mann-Whitney, Wilcoxon sign-rank) and Intraclass Correlation Coefficient (ICC) were used for statistical analysis (p=0.05).
Results: 1. The intratester reliability was high to excellent (ICC 0.7-1) for all joints, the intertester reliability was high for the fetlock joint (ICC 0.7); 2. significant higher values were registered in carpus and hock when measuring in pairs; 3. no significant difference was shown between standing and anaesthetised horses.
Conclusions: As shown in human studies, goniometry is a promising tool in documenting passive joint range of motion if used by the same investigator and for specific joints. However, additional studies are needed for further validation.
_______________________________________________________________________
Institutionen för hälsa, vård och samhälle Fördjupning - Projektarbete
Avdelningen för sjukgymnastik inom Magisterutbildningen
LUND Uppsatskurs i Sjukgymnastik
D-nivå 15 hp
Höstterminen 2009
Har information tillsammans med träning på vibrationsplatta eller undervattengångband bättre effekt än enbart information, för hundar med artros och/eller spondylos? - en pilotstudie
Författare: Handledare:
Leg Sjukgymnast Leg Sjukgymnast, Universitetslektor
Marie Bergergård Christensson Eva Ramel
Malmö Djursjukhus Avdelningen för arbetsterapi och Cypressvägen 11 gerontologi
213 63 Malmö Box 157221 00 Lund
marie.christensson@djursjukhus.info Eva.Ramel@med.lu.se
Examinator:
Leg Sjukgymnast, Dr. med. vet, Professor
Charlotte Ekdahl
charlotte.ekdahl@med.lu.se
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Artros är en progredierande degenerativ ledsjukdom, som drabbar ca 20 % av alla hundar. Sjukdomen behandlas med smärtstillande och inflammationsdämpande medicin, i kombination med sjukgymnastisk behandling. Målet är att förbättra funktion och rörelsekvalitet och samtidigt minska smärta och diskomfort. Det är av stor vikt att hundägarna får information om sjukdomen och hur de kan underlätta för sin hund. Genom vattenträning, i undervattengångband (treadmill) eller bassäng, är det möjligt att åstadkomma avlastad, skonsam träning för hundar med artros. Träning på vibrationsplatta har blivit alltmer populärt inom idrott samt vid rehabilitering, bland både människor och djur.
Syfte: Syftet med studien var att jämföra effekten av information och träning på vibrationsplatta på låg effekt (12-20 Hz) eller träning i undervattengångband med hundar vars ägare enbart fått information om sjukdomen, regim, lågintensiv träning samt massage.
Metod: Tjugo hundar inkluderades i denna pilotstudie via randomisering in till en av tre grupper: informationsgrupp, vibrationsgrupp eller treadmillgrupp. De två senare fick träna i åtta veckor. Alla hundägare erhöll information om sjukdomen, regim, träning, massage och stretching. Startbedömning och utvärdering skedde genom ett för undersökningen framtaget instrument samt genom mätning av muskulatur. Bedömaren hade inte varit med vid lottning, information eller träning.
Resultat: Det gick inte att påvisa någon signifikant skillnad mellan de tre grupperna. Däremot var skillnaden mellan start- och slutbedömning signifikant i informations- och vibrationsgrupp. I treadmillgruppen var skillnaden mindre och inte signifikant.
Konklusion: Resultaten antyder att enbart information om sjukdomen, regim, lågintensiv träning, massage och stretching har lika stor effekt som information och träning på vibrationsplatta hos hundar med artros och/eller spondylos. Träningen bör alltid anpassas efter individen.
Sökord: artros, vibrationsträning, vattenträning, sjukgymnastik, hund, livskvalitet
